Mattes Ögonsten!

 

Det var Heras mamma Varga och hennes första valpkull med Jebas Erax som gjorde att jag föll som en sten för rasen schäfer och själv ville ha en. Och självklart ville jag då ha en valp efter Varga som är en hund att ”hålla i tassen när åskan går”.  När det blev bestämt att Varga skulle ha ännu en kull med Jebas Erax (Årets polishund 2007, vinnare av polishunds-SM i skydd och spår, mm mm) var det självklart att jag ville ha en valp ur den kullen!

 

Valparna var bara två dagar gamla första gången jag såg dem, och det var genast ”den lilla svarta” jag föll för. Och det valet höll i sig.  När Hera var åtta veckor flyttade hon hem till oss, och det funkade jättebra redan från början med Nellie som blev en ”extramamma” och har varit till stor hjälp i Heras uppfostran.

 

Hera är min första brukshund och som alla andra nybörjare så gör man mycket man inte skall göra, men jag lär av mina  misstag… Hon är mycket lättlärd. Vi tränar spår och lydnad och har dessutom provat på rapport men det tröttnade tyvärr husse på. Oavsett vad vi tränar så är meningen med vår träning att det ska vara roligt för både hund och förare, annars kan det kvitta.

 

Hera har dessutom stärkt mig i min övertygelse: Det finns väldigt många fina hundraser i världen men det finns ingen som är som schäfer!